Vår huvudprincip är:
”att med
minsta möjliga kraft,
nå största möjliga effekt,
utan att förorsaka
smärta eller skada”
Stilens fokus är att nå målet med minsta möjliga muskelkraft samt att smärta inte skall behövas för att tekniken skall fungera. Detta gör att maximal effekt och minimal våldsanvändning går hand i hand. Stilen är ett utmärkt redskap inte bara för den som vill kunna freda sig i vardagen utan också för den som möter svåra situationer i sitt yrkesliv.
Att träna jiujitsu kräver inte några speciella förutsättningar av dig som medlem. Alla kan träna, kille som tjej, ung som gammal och stor som liten. Vår träning är utformad på ett sätt som gör att den passar de flesta. Du behöver inte vara vältränad för att börja hos oss. Hos oss tränar alla tillsammans. Vi gläds åt att vi är olika och drar nytta av det i vår träning. Det förekommer ingen tävlingsverksamhet inom Svenska Jiujitsuförbundet.
Jiujitsu handlar mycket om att föra kroppen på ett stabilt och effektivt sätt. Det är därför en fin motionsform som utvecklar hälsan och leder till ett ökat välmående. Att vi inte använder smärta och våld i vår jiujitsu leder också till att vi avsevärt minskar risken att skada oss själva när vi tränar.
Vår form av jiujitsu skapades av Kurt Durewall (1924-2013). Kurt Durewall började träna redan på 30-talet och var den förste svensk som fick svart bälte i jiujitsu. Detta var redan 1959. Den form av jiujitsu han då tränade var en traditionell kampinriktad form (det enda som fanns vid den tiden) som byggde sina tekniker på att tillfoga skada eller smärta.
Erfarenheter från budoträning, det egna livet och av att bli vittne till hur människor i affekt kunde fortsätta angripa varandra trots omfattande skador ledde fram till ett beslut att försöka få fram ett effektivare självförsvar. Ett som skulle fungera även då angriparen var okänslig för smärta och där effekt inte var beroende av att man skadade angriparen. Det nya mottot blev att ”När någon angriper dig är han din fiende – när du med dina kunskaper försvarar dig, är han din vän som du skall skydda”.
Det finns många former av självförsvar att välja på, men kännetecknande för de flesta är att de går ut på att möta kraft med ännu mera kraft. Det finns en mängd olika stilar också inom jiujitsun, bara i Sverige kan man utan större problem finna ett tiotal. En del stilar håller hårt på de ursprungliga asiatiska formerna. Andra stilar är mest kampsporter där man fokuserar på att vinna inom ramen för ett regelverk, med viktklasser och under på förhand uppgjorda former. Det brukliga inom budo är att man tränar på slag, sparkar, kast och armlås mm. Man utvecklar sin fysik och teknik för att öka kraften i det man utför och det tas för givet att effekt är att bli skicklig i kamp så att man vinner om det blir slagsmål.
Man fokuserar på att skydda sig, avvärja eller avbryta ett angrepp, dvs. självförsvar. Varken mer eller mindre. Visst kan det finnas situationer där man kan behöva betvinga en angripare eller till och med agera så att fortsatt angrepp inte är möjligt. Men att besegra, skada eller dominera någon har inget egenvärde för självförsvar. Att tillfoga smärta eller kränka någons värdighet ökar angreppets intensitet och är således ofta kontraproduktivt. Den gången du eventuellt använder motvåld eller ingripande tekniker skall det vara för att det behövs i ett farligt läge, inte för att det är det enda du kan.
Vår huvudprincip är:
”att med
minsta möjliga kraft,
nå största möjliga effekt,
utan att förorsaka
smärta eller skada”
Durewallsystemets jiujitsu är uppbyggd kring principer snarare än tekniker eller traditioner. Principerna genomsyrar och vägleder till det självförsvar vi eftersträvar samt styr fokus till hur man utför teknik.
Detta synsätt låter utövaren situationsanpassa och välja ingripandenivå men ändå alltid prestera en effektiv och human jiujitsu.
Systemet vilar på sex grundprinciper och en övergripande huvudprincip.
SKYDD
Att undvika att bil skadad är prioriterat för att kunna fortsätta försvara sig i en våldssituation. Vi skyddar oss före och efter angreppet, är beredda på ett andra angrepp och försätter oss inte i en värre position än utgångsläget. Vi skyddar andra som är utsatta för våld. Vi skyddar kroppen från felaktig belastning.
BALANS
Försvararen skall med minsta nödvändiga muskelanspänning ha full kontroll på sin kropp under hela försvaret samt utnyttja kraften angreppet genom att behålla sin balans samtidigt som angriparen sätts i obalans. Vi strävar efter upprätta ställningar, rätt understödsyta och balans i rörelse/förflyttning.
RÖRELSE
Försvararen skall använda hela sitt rörelsesystem för att skapa lägen som kan utnyttjas i självförsvaret. Att flytta sig undan ett angrepp är många gånger mer effektivt än att ge sig in i närkontakt med angriparen. Med rörelse skapar vi förutsättningar för skydd, balans och effektivt kraftutnyttjande.
BESTÄMDHET
Vi agerar direkt och genomför den teknik vi valt målmedvetet, beslutsamt och med självförtroende. Vi använder hela kroppen koordinerat och avbryter inte ett försvar förens vi uppnått det avsedda målet. Med kroppsspråk, attityd och ordval signalerar vi kontroll utan onödig konfrontation.
MJUKHET
Vi skapar kontroll genom att anamma och överta angreppets rytm och riktning. Vi avleder, går runt eller följer med angreppets energi. Vi flyttar vår egen och angriparens kropp med minsta nödvändiga kraft genom att använda korrekt ergonomi och biomekanik. Vi väljer, anpassar eller byter försvarsteknik efter omständigheter, läge och angreppets art.
HÄNSYN
Vi undviker att utsätta angriparen för skada eller obehag som inte är rationellt och konstruktivt för självförsvarets mål. Vi tar hänsyn till angriparens ålder, kön, fysiska och psykiska status. Vi gör medvetna strategi- och teknikval för att avbryta och kontrollera en våldssituation med minsta möjliga skada på alla inblandade.